Jag tänker ofta på hur värdefullt det är att ha någon så nära. Som är snäll, omtänksam och behandlar mig väl. Lyssnar på mig och bryr sig. Som inte är perfekt men ändå försöker. Jag minns ju hur det var när man var tillsammans med någon som fick en att må dåligt, eller när jag var ensam och kärlekstörstande. Är så glad att jag lyssnade till mitt mående om vem som var bra för mig. Och letade kärlek trots att det kändes hopplöst. Han var inte den jag trodde att jag letade efter. Men han är omtänksam, respekterar mig och vi tänker ganska lika, har samma humor, samma dröm. Och det är ju de sakerna som är viktigast.
Follow
