Att hämta ut ett körkort – en ironisk historia från myndighetssverige

En dag hade vi varit och storhandlat möbler och grejer i stora staden. På väg hem blev vi helt plötsligt inviftade av polisen och jag blev skitnojig. Vi hade ju inte hunnit byta vinterdäcken men häruppe i norr kunde det ju fortfarande bli halt vid påsk. Men det var inte det, vi hade visst kört för fort. Sambon hade missat en fartskylt och blev av med körkortet bara sådär. Och fick en rejäl böter, just efter en hel dags storshopping av möbler och grejer . Så himla surt på många sätt. Helt plötsligt kunde vi inte köpa någonting, det var alldeles för mycket månad kvar i slutet på pengarna. Men det gick åt desto mer bensin för jag fick köra sambon överallt. Härute finns liksom inte någon kollektivtrafik värd namnet. Till och från jobbet och överallt, fram o tillbaka, det blev ganska tröttsamt tillslut, speciellt som jag var så gravidtrött och kunde behövt vila o sova mer. Men värst kändes det för att det gick ut över Lillan med både tidiga mornar och sena kvällar så att hon inte fick sova ordentligt. Fick fixa intyg om att han behövde körkortet till jobbet, det kunde göra skillnaden mellan 1,2 eller 3 månader. Och jag skrev o intygade att jag var gravidtrött, fick köra överallt och det gick ut över Lillan. Det blev 1 månad fick vi veta först efter flera veckor, de är inte snabba. Jag körde både sambon och vänner och började svara “Taxi var god dröj” i telefon. Skojade om att jag kanske borde börja ta betalt.

Sedan var det ett helt enormt krångel att få ett nytt körkort, för inte kunde de bara skicka tillbaka det när tiden gått ut. Varför inte? Nej här är det ironi till tusen som gäller! Man måste ha ett id-kort för att hämta ut sitt körkort – som ju är ett id-kort. Förr kunde någon annan intyga att man är den man är när man hämtar ut sitt körkort men det var nyligen ändrat. Och olika myndighetspersoner sade olika saker om vad som gällde. Först att man skulle beställa hemskickat lappar om fullmakt. Men först nästa person sade att man för fullmakten först också måste skicka efter ett personbevis. Först när vi fått det fick vi gå till posten så att jag och sambon fick skriva på en fullmakt om att jag skulle hämta ut kortet. Sedan skulle det ta en vecka innan den började gälla.  Man kunde ju fixa pass men då måste man åka ända till storstan när man nu hade tid med det och sedan vänta på att få det. Eller så kunde man passa in öppettiderna på banken och fixa ett id-kort men det kostar 400 spänn, för ett kort som ska användas en gång för att hämta ut körkortet, och pengar hade vi ju ont om då.

Kortet kom till uthämtningsstället men hade inte hunnit bli adresserat på rätt sätt så jag fick inte hämta ut det, och inte sambon heller. Så där låg det helt oåtkomligt och skulle ligga i 2 veckor innan det skickades tillbaka. Lyckades få dem att skicka tillbaka det tidigare iaf så att de kunde skicka ut det på rätt sätt. Men att skicka kortet igen tog tid, just pga de nyligen ändrade reglerna påstod transportstyrelsen att det var kö. De hade minsann mycket att göra så sambon fick ringa och tjata i veckor innan någon verkade förbarma sig och säga att han hade ju fått vänta så länge så nu skulle hen skicka det på en gång. Men inget kom. Vid nästa påringning visade sig kortet vara bortslarvat. Heeeeeeelt otroligt! Då fick de tillverka ett nytt och det tog ju ännu fler dagar. Bara att få ut kortet tog en månad extra så det blev egentligen 2 flängiga köriga månader. Han fick rösta med mitt intygande men inte hämta körkortet. Fattar inte varför det ska behöva vara så överdrivet krångligt. Helt galet ju!

Som grädde på moset lämnade jag sambon på jobbet en dag och började köra därifrån. Då sade det “Dunk!” Trodde först jag kört på något. Folk på jobbet hade hört dunket och kom utspringande. Bilen gick inte att köra mer, något var sönder. Alldeles lagom till då vi skulle ha hem en massa gäster till Lillans kalas så att det blev ännu mera körande fram o tillbaks när alla inte fick plats i en bil. Det blev till att laga och det kostade några tusen till. Häpphäpp så blev det för mycket månad kvar i slutet på pengarna igen. Tröttsamt men också lite av en utmaning att komma på saker att äta av bara det som finns hemma. Det där med bil är så nödvändigt härute i bushen så det får gärna fungera.

Follow