Att flyga eller inte flyga

Häromdagen skulle jag och Lillen tillbaka till Uppsala för återbesök hos en av de tarmspecialister som opererat honom för Hirschsprungs sjukdom. Så himla omständligt att ta sig dit med en liten sondmatad bebis. Bara all förberedelse med flera gångers ringande till sjukresor som bokar resan och vill ha en massa intyg och grejer som man får ringa runt efter. Som en sjuksköterska sade i telefon: “Vad jobbiga de är. Det är myndighetssverige i ett nötskal. Det är ju inte som att ni åker dit på kul.” Ja å så får man ju planera och ta upp extra mjölk ur frysen (pumpad på sjukhuset) som han ska äta under dagen + alla femtioelva sondsprutor, lackmusspapper m.m. utöver det vanliga skötväskeinnehållet som blöjor, ombyten, handduk, underlägg m.m. Man måste också skaffa intyg på att den Lille får ha med sig bröstmjölk för egentligen får man ju inte ha vätska på planet. Ringde och kollade med sjukhusavdelningen att det fanns en bröstpump att låna för att inte få sprängda bröst och dödad mjölkproduktion nu när vi skulle var borta i 12½ timme för ett litet läkarbesök. Sedan får man ta med sig pengar för att köpa mat o dryck till sig själv, för ammande mammor äter och dricker som hästar. Så mycket jox för ett litet besök där läkaren förmodligen bara skulle klämma på magen och säga att den känns mjuk och bra. Hela natten sov jag urkasst av nervositet för att missa flyget.

Packade ut alla grejer och tog på mig tröja och kängor som inte var så varma för att inte svettas sådär som man gör inomhus i varma kläder annars. Väl framme på flygplatsen kunde jag inte betala parkeringen för plånboken låg kvar i jackfickan hemma… “Undrar om man får checka in utan id-kort?” tänkte jag, men det gick bra. “Jaja, det blir väl en eventuell böter och en dag utan mat” tänkte jag. “Vad sjukt hungrig jag kommer bli (avgrundshunger pga mjölkpumpning), borde nog kunna tigga till mig lite mat på avdelningen där vi legat, om några timmar när vi är framme”. Redan hungrig av att knappt ha kunnat äta frukost och svettig av allt bärande o stressande så satt vi där och väntade på ett sent plan. Dimma i luften och plånboken hemma. “Detta blir spännande” tänkte jag.

Det hade varit dimma hela timmen körväg till Umeå och de sade något i högtalarna om att planet var försenat men hade landat. Men jag hörde nog fel. Det hade visst inte landat och kunde inte det heller pga dimman utan vände tillbaka till Stockholm för att inte få bensinstopp. Nästa plan skulle gå fem minuter innan läkartiden. Det var bara att åka hem igen alltså.

Lillen och tiger

 En berest liten herre.

Sedan var det krångligt att få till en ny tid för läkarna hade ledigheter och fullbokat och vi har femtioelva andra sjukhus- och habiliteringstider att passa + jobb och barn. Efter en massa ringande och fixande och känslan “orkar jag verkligen?” fick jag helt plötsligt den fantastiska nyheten att vi “bara” behövde åka till Umeå nästa gång för tarmläkaren skulle komma dit. Jag bara upprepade vad sköööööööönt! flera gånger. Jo vi kommer ju åka till Uppsala fler gånger men slapp just denna. Inte för att det är oomständigt att åka till Umeå heller men mindre i alla fall. Vi behöver ju vara hemma och ta det lugnt också. Ha det skööööööönt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Att flyga eller inte flyga

  1. Pingback: En småbarnsförälderhjärna som fungerar sådär | TantMango

  2. Pingback: Spyresan | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *