Att få ett syskon

Att ha en gravid mamma är nog inte alltid så roligt. Jag blev en trött mamma som i början av graviditeten däckade av utmattning efter att ha hämtat och promenerat hem från dagis. Tillslut höll jag nästan på att spy av utmattning i uppförsbacken. Klarade inte att leka med Lillan på hennes rum utan att somna i hennes säng eller på golvet. “Mamma blunda inte!” -varpå jag mumlade något helt annat, vaknade till och undrade vad jag egentligen sagt. Tills vi skaffade en bil till. Vilken lättnad när jag kunde köra och orka leka med mitt barn och få känna mig som en bra mamma igen!
Jag har på länge inte kunnat ligga hos henne i sängen tills hon somnar för ur den låga sängen kommer jag knappt upp – om jag nu ens håller mig vaken; magen är tung, knäna och händerna veka och benen låser sig. Får nu sitta på en stol. Hon har lärt sig rätt väl att jag inte kan böja mig framåt och hon får göra det åt mig, det är numera t.ex. hennes uppgift att plocka upp och ned kattmat och vatten när jag fyller på. Men alla dessa saker som mina familjemedlemmar envisas med att slänga på golvet är inget vidare, grrr!!!

Lillan har också upprepat saker som jag sagt och går och pratar om det. Att hon kan böja sig för hon har ingen bebis i magen, och säger saker som “Mamma, bebisen tar din kraft.” Jag kan bara hålla med.

Vi har läst sagor om att få syskon och pratat mycket om bebisen i magen. Hon vet mycket väl att bebisar gråter och kissar o bajsar i blöjan, dricker mjölk från tutten (först gick hon och sade med barnslig röst “ja är en bebis, jag vill ha välling!”), att de vaknar på nätterna och att vi får sjunga för den när den är ledsen. Har många gånger försökt få henne att prata med bebisen i magen men det enda hon någonsin säger till hen är: “Hej bebis, jag är en prutt!”.

En dag kom hon på att “När bebisen växer blir den till ett barn och då kan jag leka med den!” och blev alldeles lycklig. Så fint.

Undra hur det blir att få ett syskon?

Follow