Att braka ihop av sömnbrist

Vi har genomlidit en helvetesnatt och en helvetesdag. Men idag lyser solen både ute och lite mer i mig. Det är så stor skillnad på livet beroende på om en sovit eller ej. De senaste veckorna har Lillan inte velat sova särskilt mycket på nätterna (ungefär som hennes första år). Sova är inget roligt tycker hon, trots våra försäkringar om att det är skönt. Det är en sak att sova dåligt en natt. Men att inte sova ordentligt på veckor eller månader är något helt annat, man blir som en “gammel schleten disktrasa”. Man blir irriterad, ledsen, arg, deppig, frustrerad, har svårt att tänka eller ens fungera normalt, är så extremt trött och allt känns svart, mörkt och eländigt. Det enda man vill är att SOVA! det känns som en ouppnåelig lyx. Man inser vilken lyx god sömn verkligen är.  Det är en förutsättning för att kunna må bra.

Sömnbrist med småbarn är något alldeles extra. Det är dels att inte få sova och dels att ha en unge som är missnöjd med allt man försöker med och gnäller, pratar, hoppar, flänger och skriiiiiiiker! Förra natten var extrem. Hon var vaken lääääänge, bara missnöjd, ingenting dög. Och man tänker saker som “alla tycker att hon är så go och gla men de skulle bara veta vilket monster hon är på natten!!! Då hade jag redan sömnbrist sedan några veckor, huvudet sprängde och hon bara skrek. Efter en låång stund bröt jag ihop, vrålade, skakade och grät. Min fina sambo tog med sig henne ut i vardagsrummet och underhöll henne i säkert en timma innan han skulle upp. Jag kunde inte sova, vilade med jobbiga tankar om att det kan inte fortsätta såhär. Man känner sig så maktlös när man inte får de små att sova. Gick upp och gjorde iordning oss, tappade gröttallriken i golvet så den gick sönder och gröt brände på benet. Då bröt jag ihop igen, för andra gången på 3 timmar. Satte mig på golvet och bölade järnet. Sedan ringde jag sambon som sade åt mig att stanna hemma. Sov hela förmiddagen. Resten av dagen var huvudet en tjock klump. Lillan hade nickat till under lunchen på dagis, och när hon efter vilan skulle väckas fick de inte liv i henne förrän en timma senare. Hon behöver verkligen mera sömn, hon vill bara inte. Hon jagar upp sig så när hon inte vill sova, vi behöver hitta ett bra sätt att få henne att lugna ner sig. Igår kändes livet skit. Inatt har vi sovit lite bättre, vårsolen lyser och allt känns mera hoppfullt. Vi behöver sömn allihop. Det är SÅ viktigt.

Sov när ni kan, allting blir så mycket lättare då.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap, Mående, livsvisdom. Bookmark the permalink.

2 Responses to Att braka ihop av sömnbrist

  1. håller med om att man blir helt förstörd utan sömn – livet som småbarnsförälder…underbart, men inte när man behöver vara vaken på nätterna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *