Det blev ett långt blogguppehåll för en dag tog det bara stopp. Jag hade länge saknat feedback, kommentarer, uppskattning ja nån slags bekräftelse på att det jag skrev betydde något, var uppskattat, var någon mening med. För jag skriver inte bara för min egen skull, då kunde jag lika gärna skrivit dagbok som ingen ser. En blogg är något annat. Den känns inte så betydelsefull om man inte vet om någon får ut något av det man skriver. Speciellt som jag lade ner så mycket tid på den. Så en dag tappade jag sugen. Kunde bara inte skriva mer. Men jag har saknat det också. Tänkt att detdär och detdär skulle varit kul att skriva på bloggen, med en viss sorg i att inte göra det för vem läser och bryr sig? Efter lång tid har jag fått lite frågor från andra om varför jag slutat. En del verkar vilja läsa mer. Så någonting betyder det nog. Ska försöka komma igång igen. Inte lika ofta för det tar väldigt mycket tid – och snart kommer ju bebisen. Men lite titt som tätt ska jag skriva, så får vi se hur det känns. Välkomna igen.
Och kom ihåg. Kommentarer och stöttning håller bloggen levande.
Follow
Jag läser 😀 men har ju själv slutat blogga men älskar fortfarande och läsa andras så börja skriv igen!
Härligt att du är “tillbaka”! Har saknat bloggen. Är inte med på Facebook så jag kan tyvärr inte gilla dina inlägg på det viset. Orkar sällan skriva nått men du ska veta att bloggen verkligen läses!
jag läser ! med stort intresse. Ingen verkar läsa min blogg. Har inte heller bloggat på en evighet