Självkänsla är skitbra. Det är bra att vara positiv och peppa sig själv. Men det är också viktigt att acceptera även de sidor hos en själv som en inte gillar så mycket. Kanske känner du dig dålig på att prata med nya människor, skulle vilja gå ner några kilo, tycker att näsan är för sned eller håret trist, kanske är du en klant som slår sönder saker eller skadar dig, kanske har du ett kasst morgonhumör, har ett funktionshinder, är virrig, har en krånglande mage eller vad det nu kan vara. Med åren och när saker händer i våra liv så lär vi oss hur vi fungerar och blir då ofta bättre på att acceptera oss själva. Det är väl ändå det som verkligen är självkänsla. Att vara ok med alla sina sidor. En behöver inte älska dem men kan komma till insikt om att “det är som det är och så är det”.
Follow
Absolut! Dock tycker jag även att det är viktigt att en inte bara är medveten och accepterar sina dåliga sidor utan även försöker att göra något åt det. Nu menar jag inte utseendemässigt, utan t.ex. jag är skitdålig på att lyssna på andra. Samtidigt vill jag ju bli lyssnad på, och även kunna finnas där för mina vänner när de behöver (och inte behöver) det, och då måste jag bli bättre på att lyssna på dem. Det faktum att jag är medveten och accepterar, men samtidigt försöker ändra min dåliga sida betyder inte nödvändigtvis att jag är mindre nöjd med mig själv. Förstår du? =)
Ja det finns ju så mycket olika saker som kan vara dåliga sidor. Om de skadar andra ska en såklart försöka göra något åt det. Det är väl snarare en förutsättning att acceptera hur en är innan en kan göra något åt det. Absolit!