Året 2015

Sitter här i sängen (igårkväll) med en sprattlig ettåring och pladdrig femåring som skulle sovit för timmar sedan. Försöker skriva en årskrönika men det går ju sådär… I förmiddags blev till och med bajsunderlägget i Lillens säng genombajsat och läckt ner i madrassen som nu är på tvättning och vädring. Och femåringen vill jämt ha någon som sitter hos henne. Men brukar jämt babbla, studsa, ska dricka vatten, bli ledsen över döda katter, ska hämta gosedjur på nedervåningen, ha fullt med funderingar som kan ta hela natten att prata om och såvidare. Det är ju så året sett ut. Jag och barnen. Den som vill ha närhet och har massor med energi. Den som bajsar mycket eller inte alls, kaskadkräks och har ont, kräver extra träning, telefonsamtal, ansökningar, organisering. Långväga sjukhusbesök och ensamhet.

Efter en jobbig tid förra året när Lillen föddes, överlevde och var svårt sjuk så orkade vi inte åka söderut och fira jul, inte efter alla sjukhusvistelser. Men året 2015 blev väldigt fullt av resande. 6 långa resor söderut för bågskytte, downs-läger och släkt. Helt slut av allt resande.

Jag hade det tufft länge med överbelastning av arbete och fix kring barnen, brist på vila, smärtor efter förlossningen, ingen tid eller möjlighet till egna intressen, brist på andra vuxna och nästan varje gång jag ville träffa andra downsfamiljer eller göra något kul så gick något annat före. Det var väl oundvikligt att jag brände ut mig en gång till där i Maj när jag nästan slutade sova och blev skiträdd att jag skulle kollapsa. Fick ett massivt berg av ångest, skuldkänslor och hopplöshet över mina axlar. Återhämtning av det har knappt funnits möjlighet till.

Regnträdgård

En regnig sommar med lekstugebygge

Sommaren var den regnigaste på länge. Jag tänkte att jag i alla fall skulle få hålla på med ett intresse men all tid kraft och pengar jag lade på odlingarna blev det pannkaka av. Eftersom vi (jag ofrivilligt) reste bort i maj och inte kunde vattna fick jag ställa alla odlingar i tvättstugan där de växte för dåligt eller dog och sen kom regnet och det blev en fjuttskörd. Vi byggde och målade en lekstuga på dagar det inte regnade – alltså tog det lång tid. Sedan kom vi fram till att situationen för vår familj var ohållbar och vi måste flytta så jobbet med lekstugan var i onödan.

Om sommaren varit lite lugnare med sambo som hade semester så var hösten desto värre, sjukligt stressig. Jag ansökte om vårdnadsbidrag, fonder, barnvagn, bilstol osv. Krånglade mycket med att fixa verktyg till silversmycken jag skulle göra och ge bort i present – och att hinna göra dem. Försökte till och med gå till kurator för min egen skull men det kändes inte alls bra. Rensade i hela huset och slängde för flytten. Städade jättenoggrant hela huset själv. Sedan städade och fixade vi flera gånger om för visningar. Jag organiserade och genomförde sjukhusbesök, bvc-besök,tandläkarbesök, tester och provtagningar om oförklarade smärtor, hab-besök, telefonsamtal och väntan på rätt tider, enorma mängder bajs, spyor, tvättar, flera-gånger-om-dagen-smärtor och tröst. Som en heltids privatsekreterare, privattaxichaufför, privatsjuksköterska, städare och personlig assistent – fast utan egentlig ork.

När året gått långt började jag med små myrsteg göra saker som jag ville. Inte mycket men det är en början. Huset är så gott som sålt så nu ska vi bara hitta något bra också. Mer resande kommer det bli. Vet inte om saker blir bra för att vi flyttar men bättre än detta jävla skitåret i alla fall. Glad att det är över. Trött så trött, så oändligt trött. Och ledsen. Att allt blev så mycket och jobbigt och jag inte fick vara jag.

Barnen

Barnen som man gör allt för, sliter ut sig för, lever för

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap, Livet på landet, Mående, livsvisdom, Odla, trädgård and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *