Andra mammor och bebisar

Har varit på föräldraträffar. Det var nervöst. Jag håller ju på å läser om andra föräldrar till/och barn med downs som blivit utstirrade, pratade om när man tror de inte hör, fått nedlåtande kommentarer och så vidare. Men på de föräldragrupper jag träffat hittills har alla varit snälla. Jag fick mig dock en lite annan chock som jag inte väntat mig.

Lillen kommer utvecklas långsammare än andra barn. Det är vi medvetna om och det är ok. Jag tänker inte hålla på och jämföra med andra. För Lillen är Lillen och han gör saker i sin takt. Jag hade tänkt att än är det inte så stor skillnad, han är bara en liten bebis, det kommer senare. Men så får jag se andra bebisar och de var så stabila, det nästan stack i ögonen på mig för det kändes så främmande. Föräldrarna satte dem på bordskanten eller i knät och höll bara lite runt midjan och de satt upp av sig själva med huvuden upplyfta, till och med den som bara var 2 månader. Hur de än satt så höll de sig där likt spänstiga fjädrar som studsade tillbaka till sitt läge. Själv får jag hålla runtom Lillen för att inte armar och ben ska liksom trilla ut åt alla håll, och bakom nacken som inte orkar hålla upp huvudet mer än nån sekund. För han är mer sladdrig, hänger som en trasdocka. Personer med downs syndrom har låg muskeltonus. Det betyder att musklerna har lägre spänning. De är slappare. Det har blivit normalt för oss. Så normalt att det känns konstigt när andra är annorlunda.

Andra mammor pratar om saker som att ungen skriker och vill saker varje gång man ska äta. Detdär var en stor grej för mig när jag fått Lillan, sambon fick mata mig ibland för jag var så amningshungrig när Lillan också ville äta. Sedan lärde jag mig att äta samtidigt. Det känns lätt. För numera kan jag pumpa bröstmjölk, sondmata bebis, läsa saga och natta sprallig 4-åring samtidigt. No big deal liksom. Eller pumpa, äta och läsa böcker om downs samtidigt, alternativt läsa/blogga på datorn. Hur skulle jag annars få ihop tillvaron? Har pumpat samtidigt som jag med en arm lyft upp och vaggat en skrikande kräkande bebis med tarmsmärtor. Nöden kräver sådant. Jag har till och med försökt vika tvätt samtidigt som jag pumpar, men det gick sådär med en hand… haha. Jag tycker som jag gjorde när Lillan föddes, att när man är gravid borde det växa ut några armar till som på en hinduisk gudinna. Det behövs.

När jag på sjukhuset lärt mig att pumpa dubbelt med en hand och göra annat med den andra handen kallade min vän mig för “Supermultitasking mom”, och nu gör jag ännu mer grejer samtidigt. Jag är uppenbarligen inte heller som de andra mammorna. Jag hinner knappt gå på deras träffar. Men det skulle ju vara bra att lära känna lite folk, lite mindre ensamt. Men hur pratar man när ens värld en annan? Full av sjukhus, sondmatning och andra sätt att fungera på.

På mage

 Lillen har äntligen börjat vända sig på mage igen efter operationen

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Barn, föräldraskap and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Andra mammor och bebisar

  1. Pingback: Spyresan | TantMango

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *