Adjö älskade Sam

En dag för 11 år sedan när jag nyligen flyttat in i lägenheten i Hammarkullen, räddade ett par vänner en katt från att bli ihjälslagen med ett järnrör av ett gäng ungar. Vännerna visste att jag ville ha katt så vi smugglade hem honom till mig i en ryggsäck (för att inte ungarna skulle se). Han var nog ungefär ett halvår gammal, en nyfiken lekfull unge. Namnet bara kom till mig. Han skulle heta Sam. Han var ett efterlängtat sällskap i min ensamma tillvaro. Om nätterna lade han sig på min hals eller bredvid huvudet och värmde mig i den kalla lägenheten och om dagarna sprang han in och ut genom balkongdörren. Sedan fick han sällskap av Trollet, men de två kom aldrig riktigt överens, hon dog i nästa boende. Sedan kom också lille Theo som blev en lekkompis till Sam som blev som en riktig storebror. Theo följde Sam och härmade honom. Han dog tyvärr hastigt 3½ år gammal.

Sam flyttade med till min sambo under några år men fick där svårt att gå ut, han var rädd på den stora gården med alla hundar och människor. Under sitt liv hände det periodvis att han rev sönder tapeter, kissade och bajsade på fel ställen så vi har många gånger varit arga på honom. En sommar sprang han bort i 6 veckor. Jag sprang runt och ropade och satte upp lappar. Trodde att han var borta för alltid men helt plötsligt ser jag en bild av honom på facebook. Sårig och utmärglad hade han blivit omhändertagen av ett djurhem i närheten. Han hade fått trampdynorna på baktassarna bortslitna, på den ena var det öppet sår ända upp till benet och han hade anorexi. Det blev några turer fram och tillbaka till veterinären för att linda om såren. Han hade förmodligen fastnat med baktassarna i något, hans nyfikenhet hade väl nästan tagit död på honom. Efter det kunde han aldrig smyga mer eftersom baktassarna blev lite deformerade och klorna spretade.

Det kändes så bra när vi äntligen flyttade till hus så att han kunde springa in och ut som han ville, leva ett fritt kattliv. Han fick efter ett tag sällskap av Freja. En dag upptäckte vi  hur mager han var. Jag har haft så dåligt samvete, kanske kunde vi gjort något. Det gick så fort. När Lillan schasade ned honom från soffan en dag så landade han med bakkroppen på sidan, katter som alltid landar på fötterna, då förstod jag att vi måste avsluta lidandet. När vi kom hem den dagen han skulle få dö hade han tagit sig ut och satt framför kattluckan, som om han visste. Huvudet hängde konstigt på sidan, det var verkligen dags. Nu får han nyfiket skutta runt i katthimlen på grönskande ängar.

Vila i frid älskade Sam.

Sam

En av alla lekfulla dagar i Hammarkullen

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Övrigt and tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Adjö älskade Sam

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *