När vi vandrade runt på bågskyttetävling på Brattön kom vi till en stuga som hade en massa skojiga konstverk. Så kul att hitta på sånthär. När jag får ett hus ska jag minsann testa att göra lite olika grejor.
När vi vandrade runt på bågskyttetävling på Brattön kom vi till en stuga som hade en massa skojiga konstverk. Så kul att hitta på sånthär. När jag får ett hus ska jag minsann testa att göra lite olika grejor.
Igår var jag på musikalen “Rent” som var musikalprogrammets avslutningsföreställning på Artisten i Göteborg. Den handlar om ett gäng unga som bor i en industrilokal i 80-talets New York och inte kan betala hyran – därav namnet. Fast den handlar ännu mer om kärlek, vänskap, droger och AIDS som flera av dem lider utav. Den hade för första gången premiär 1996 och han som skrev den dog dagen innan premiären. Den spelades sedan i 12år på Broadway, har spelats på massor av scener runtom i världen och även blivit film. Filmen är skitbra så se den! Den är full av fantastiska sånger som t.ex. “Will I” och “fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes (Seasons of love)” (vilka jag båda har sjungit i olika körer jag varit med i. Så om någon någonsin frågar hur många minuter det går på ett år så kan jag ge ett sjungande svar.)
På Artisten går teater och musikutbildningar. Jag tycker att det är så fantastiskt att det finns ett musikalprogram. Har haft våta drömmar om att gå det. Av olika anledningar så går det inte men det kommer alltid att vara något av en dröm. I ett annat liv hade jag lätt blivit musikalartist. Så häftigt, fantastiskt underbart det skulle vara! Tänk man blir så rörd och glad av musikal!
Min artikel om (HSP) har 192 delningar på facebook. Det är rekord för internet-tidningen Aspekt.nu där jag arbetstränar. Så kul! Blir så glad! Dels för att det är något som behöver spridas så att fler får känna till, förstå sig själva och andra. Och såklart för att jag skrivit det. Jag är riktigt nöjd och tycker att jag fick till den bra. Samtidigt får jag tacka mina kollegor som hade intressanta tankar kring den. Om än lite mycket frustrerat redigerande innan den blev klar, men riktigt bra blev det tillslut! Jag är så glad att jag kommit dit. Att få skriva som en journalist, min dröm. Och det viktiga i att ha bra jobbarkompisar. Sjyssta personer som man kan diskutera intressanta saker, skratta med, få bra kritik på artiklar av, dela erfarenheter med. Det är kul att skriva, att tycka till om andras intressanta texter, vara med och påverka tidningens utformning, kläcka idéer m.m. Och det är så skönt att inte vara på något vuxendagis så som jag varit förut, att slippa bli behandlad som om man är dum i huvudet, inte få utvecklas och komma någon vart. Här får jag utvecklas, vara smart, bra, kreativ, kompetent och rolig tillsammans med andra – under våra förutsättningar. Kravlöst. En fantastisk möjlighet och merit. Önskar jag orkade vara där mer och att det vore ett riktigt jobb som jag fick betalt för. För det passar mig så bra.
När körsbärsträden på Järntorget blommar, då vet man att det är vår i Göteborg.
Vissa saker ska man bara stanna till och njuta av. Så ljuvligt vackert!
Ni har väl kollat på låtarna till årets Eurovisionsschlagerfestival ( försök säga det några gånger på raken…)? In för-programmen där de pratar om låtarna och amn får lyssna finns på svt-play här: del 1, del 2, del 3 och del 4 går ikväll klockan 21. Sedan börjar det bli dags att bestämma sig för vilka man gillar. För nästa vecka är stora schlagerveckan! då kommer semifinalerna på tisdag och torsdag, och sedan finalen på lördag. Klart du ska kolla! Det är roligt ju! Jag bara älskar alla färgglada skojiga outfits, skönsång och galna låtar, glitter och glamour; knäppgökar och vackra smycken, låtar och kläder. Schlager är glädje och skoj!
Tydligen är det någon slags öppningsceremoni ikväll också, kl 18.20.
Vi har varit på Swedish Open i bågskytte på Lilla Brattön (vid Tjörn) i helgen. Jag och Lillan var med de två senaste dagarna, åkandes fram och tillbaka hem. Igår var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette. Vi lade oss kl 20.30 hela familjen igår. Och sedan upp vid 6 för att hinna med båten. Jag skulle gärna sova samma tid idag med för jag är så trött. Men jag ville skriva något här först. Det har varit så mycket i veckan att det bara snurrar i huvudet. Jag jobbar på med artiklar och bokrecensioner (duktigt) men det är långtifrån klart. Lär känna andra barn och föräldrar (modigt). Är med Lillan mest hela tiden (duktigt) nu när sambon bågskyttar m.m. Hinner knappt med mig själv men det är också lite skönt att slippa tänka på detdär som man inte kan göra mer är att vänta på. Så jag försöker njuta av fantastisk natur och en fantastisk unge. Brattön är ett sådant där ställe man lätt skulle kunna semestra ett tag på och bara ta det lugnt. Skog, klippor och fantastiska utsikter. Mer om det kommer snart. Nu ska jag soooooooooooova!
Något har hänt vad gäller synen på sjuka skriver Catia Hultquist. Kändisar visar upp sig ocg berättar om sina problem. Kanske är det så att det är lite inne; eller mer accepterat, att bloggar,twitter och facebook har förändrat med sin öppenhet. Eller så är det ännu ett sätt för kändisar att göra sig kända och fläka ut sina egon. Kanske en blandning. Jag tror att internet är har en stor påverkan. Vi som är öppna, vi är med och förändrar. Så bra!
Mia Skäringer har skrivit så klokt om att lyckofasaden tar död på oss. Hur vi hela tiden matas med bilden av att allt är så perfekt. Kändismammorna är perfekta och gör allt på en gång. Människorna runtomkring oss låtsas inte om hur illa det kan vara. Jag hatar det, det kväver oss. Vill inte vara som Gulletussan som förtvivlat försöker låtsas att allt är perfekt fast tillvaron rasar. Vill vara mer som Tabita, hon som säger som det är, utan knussel, som lever livet. Jag tänker att öppenhet är bra, att visa att livet kan vara svårt, för alla har vi våra strider. Jag delar med mig av en del av mina i bloggen. Igenkänning känns skönt. Även om det inte är samma situation är det en lättnad att veta att andra också kan ha det tufft här i livet. Att andra inte heller är perfekta. Man måste inte vara så jävla lycklig hela tiden.





