Förlossningskrämpor och vandrarhem

Jo vi har såklart haft fullt upp med bebis, skolstart och flytt. Här kommer lite försenat, texten om när vi bodde på vandrarhemmet innan vi fick flytta in i huset:

 

Flytten till vandrarhemmet blev försenad en dag när det kom en liten bebis mitt i allt. Vi packade och fixade i två dagar och körde dit. Inte så bra för min nyförlösta kropp som var helt slut och jätteöm och sliten mest överallt. Jag blev sydd och har ett stygn som skaver länge efteråt, ska försvinna av sig självt. Gör ont att sitta eller stå och här på vandrarhemmet finns ingen soffa att halvlägga sig i. Haft träningsvärk i muskler som jag knappt visste fanns. Tendensen till vadkramper finns fortfarande kvar. Den långvariga hostan varade ett tag till och varje gång gjorde det ont och kändes som att något därnere höll på att trilla ut. Ischiasen – att det strålade i nerverna i benet och svanskotan så att benen låste sig spred sig, tydligen kan det bli värre innan det blir bättre fick jag nu höra av en läkare. Nu smärtstrålar det i båda benen, svanskotan och upp i ryggen, kroppen  låser sig ofta och det är plågsamt och långsamt att resa sig upp från sittande eller försöka röra sig något smidigt alls – känner mig som dedär sengångarna vi såg i filmen Zootropia… Ingen os-gymnast här inte.

Vi bor på vandrarhem för sexåringens skull för att hon ska få vara med i förskoleklassen från början och få vänner. Hon var så nervös att hon grät när pappa skulle gå första dagen med alla nya människor, vilket gav mig jätteångest. Men hon har skaffat vänner. Så underbart! Jag är så totalt slut av allt resande, packande, flängade överallt. Men att vara på vandrarhemmet är så himla segt. Ganska ofräscht och fullt av insekter och spindlar i en råkall källare, men det är billigt och någonstans att bo. Här finns inget att göra mer än teven typ. Går inte att gå så långt för jag och sexåringen orkar inte det. Så vi gör lite små utflykter efter att ha hämtat henne på skolan. Kollar i tapet-och färgaffärer, drar till lekplatser och parker, spanar in de få affärer som finns i vårt nya samhälle, tittar på båtar som åker genom slussen; kollar in köpcenter med leksaksaffärer, lampor, mattor osv.
Det är såklart ännu mer att hålla reda på: packa, trösta och greja med med tre barn. Ibland känns det som rena tivolit.

Vandrarhemsrummet

Posted in Barn, föräldraskap, Övrigt | Tagged , , | Leave a comment

En ny liten människa

Mitt i natten vaknade jag som vanligt för att gå på toa. Men denna natt var något annorlunda. Det kändes konstigt, ganska snart gjorde det ont, jo det var värkar. Redan, vi hade inte ens hunnit flytta till vandrarhemmet. Skulle ju packa hela dagen, det blev det ingenting med. Redan tidigt på morgonen fick vi åka in, värkarna snabbade på. Med två jättelånga tidigare förlossningar var det inte alls väntat. Hann inte ens ringa om att vi var på väg. Väl inne på sjukhuset kom de så tätt att jag knappt fick någon paus. Då var det riktigt plågsamt. De gav mig morfin och något för att sakta ned värkarna. Det hjälpte lite och värkarna saktade ned i några timmar. Fick ta ett bad men efter ett tag blev det så kraftigt igen att jag behövde smärtlindring. Men då kom en undersköterska som inte kan göra så mycket åt det, bara säga att barnmorskan kommer snart och när hon äntligen kom skulle hon fixa med fler grejer och hann komma tillbaka igen utan att ha ringt på narkosläkaren och när hon väl gjorde det tog det ju att tag innan han kom. Säkert över en timme innan jag fick ryggbedövningen från att jag behövde den. När man har så ont är tiden lång och smärtsam. Och inte hann det ha någon effekt heller. För direkt efteråt gick vattnet, 3 minuter senare började jag krysta och 4 minuter senare var bebisen ute. När tidigare barn är födda på 35 timmar och 40½ timme så känns 7½ timme väldigt kort. Navelsträngen två varv runt halsen men frisk och välmående. En liten snuttare är det, nästan direkt var det skrik efter mat och mest hela natten.

Vi ville ha tidig hemgång, efter sex timmar. Har fått alldeles för mycket sjukhus med båda tidigare barnens födelser. Nu mådde alla ok och vi kan ju allt kring bebisar redan så fanns ingen anledning att stanna. Typiskt nog var det Söndag kväll och bara en jourläkare fanns som kunde skriva ut oss men hen hade fullt upp med en massa akutfall så vi blev tvungna att stanna på BB över natten. Det blev en mycket besviken storasyster som väntade därhemma. Nästa dag fick vi i alla fall komma hem med vår lilla månstråle, 3740g och 50cm.

Luna nyfödd

Tänk att denna lilla varelse finns här hos oss

Posted in Barn, föräldraskap, Övrigt | Tagged , , | Leave a comment

Gravidkrämpor på slutet

I början hade jag inga graviditetskrämpor, märkte inte ens att jag var gravid. Ovanligt behaglig graviditet. Tröttheten fanns kanske men den orsakas också av sömnbrist och stress. Istället har det ju varit annat som varit jobbigt. Som bostadslöshet, flytt, tillfälligt boende, husletande, krångel med lillens sjukhus, mera flyttfix, skola/förskola- och boendekrångel osv. Men såhär på slutet av en graviditet så hopar sig krämporna. Liten därinne blir ju så stor, trycker och knör. På revben och pissblåsa. Ibland blir man akut kissenödig för att nästa stund inte vara det alls. Revbenen har inte känts som de fått plats senaste månaderna, nu gör det ofta ont, man får trycka ryggen bakåt. Har lyckats få en jömla slemhosta. Kan tala om att hosta+höggraviditet är en omöjlig kombo! Man kan liksom inte hosta mot revben som inte får plats, det gör så ont. Får inte andas djupt eller skratta åt knasiga Lillen eller böja mig fram för att gosa med barnen för då blir det host-och-spyattack. Försöker grymta som en flåsig gris för att slippa hosta, går sådär. Men varje gång jag lägger mig ned börjar det och en får springa vända upp sin valrosskropp, krypa ur sängen, vinglande som ett fyllo klampa ned på golvet och graciöst skutta ta sig fram till närmsta ho. För att sedan sitta en stund och lååångsamt luta kroppen nedåt för att undvik ännu en attack. Så ska man pussla in sig i alla kuddar igen. Minst 2 under huvudet för att inte spy. En som stöd under magen. En mellan benen för annars blir det så oskönt. Och gärna två under vaderna som spänner sig som tusan i liggläge, hela tiden på gränsen till kramp. Fast en kan ju inte ligga för mycket som ett V heller för då kläms magen. Sedan ska man lyckas nå täcket med den oböjbara kroppen (mage ivägen!) och dra det över sig, men inte för tjockt eller för mycket för då  vaknar man genomsvettig av kaminen på magen. 1-2 gånger per natt måste en ju upp o pissa med, någon trycker ju på blåsan. Och då är det hela kliva-upp-proceduren, undvika-hostattack-proceduren och kuddpusselproceduren igen… Det är jobbigt att sova!

Om dagarna försöker jag göra saker med barnen men magen är tung och börjar göra ont om en går o står för mycket. Sitta still är heller ingen hit. Inte luta sig rakt bakåt för då blir en yrslig (magen trycker på artärerna och hindrar syret) så en får vända magen åt sidnan om en ska soffmysa. Varje gång jag suttit gör det skitont i svanskotan när en ska ändra läge eller resa sig upp, då gör jag mina allra vackraste grimasigaste miner. När jag ställer eller vrider mig strålar det ofta smärta från skinkan neråt benet så att det låser sig. Så fastnar ofta lite halvböjd som en gammel käring innan jag lyckas räta upp kroppen och rör mig vidare. Ischias är det visst, hänger ihop med foglossning (det mjukas upp för att bebis ska komma ut).

Annars är en ju såklart allmänt klumpig, vankar som en anka, kan omöjligt dra in magen när en smidigt ska klämma sig förbi någonstans. Och denna sommarvärme har plågat så. Det räcker med runt 20 grader, blir det varmare går mag-kaminen igång på full effekt. En svettas, flåsar och vet inte var en ska ta vägen. Går o dricker iskallt vatttten och baddar på kroppen för att inte alldeles få värmeslag. Höggravid och sommar är en dålig kombo. Yrsel finns det ju med. Sådär kul att plocka fram frukost till barnen eller bära en liten uppför trappan och behöva sitta/sätta ned för att inte svimma (blodet har visst svårt att ta sig upp från benen). Detdär med järn är tröttsamt med, tabletter pajar magen alldeles så enda alternativet är den vedervärdiga Blutsaften. Koncenterade örter och slisk som ska drickas en halvtimme innan maten så att en lagom hinner bli illamående och få svårt att äta. Tar mig ett järn varje dag, höhö! Blev rekommenderad jordgubbar också, mycket trevligare! Ätit jordgubbar var o varannan dag denna sommar. Mums!

Jag turkos

Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , , | Leave a comment

Lillens utveckling 22 månader

Han äter och smaskar mer än någonsin. Senaste veckorna har det hänt något. Frukt är godast men även en del andra puréer, soppor och grytor går bra. Inga bitar eller riskorn, det åker ut direkt. Häromdagen åt han över en halv burk mangopuré!!! Detta är lilla gubben som var så svårt sjuk, inte kunde amma och sedan inte få in minsta lilla smula i munnen utan att få jättestark kräkreflex. Vi har övat sedan han var 4 månader och varje gång han blivit sjuk har det gått bakåt och tagit månader att hämta upp. Därför har jag haft svårt att glädjas åt detta för vad händer nästa gång han blir sjuk? Han som ska börja förskola snart (där finns det sjukdomar!). Men den långsamma takten går i alla fall framåt. Just nu äter han mer via munnen än någonsin.

Han sitter en stund och välter ibland, åt sidan och blir ledsen eller bara lägger sig rakt fram på ansiktet med benen fortfarande böjda i skräddarställning (man är överrörlig med DS). Känns jobbigt för honom när han inte kan sätta sig och lägga sig själv för då når han inte leksaker och blir frustrerad. Eter en stunds sittande blir han trött men kan inte lägga sig själv. Den övning vi har fått för att han ska lära sig sitta fungerar inte alls. Man ska lägga honom på sidan med undre benet och armen böjt – och om man nu hinner innan han rullat runt så ska man få honom att med armen trycka sig upp från sidan – vilket han inte alls fattar eller orkar. Såg en film med ett annat barn med DS som satte sig upp från magliggande genom att gå i splitt med benen och resa upp överkroppen till sittande – så kan man bara göra om man är överrörlig. Det barnet hade inte heller fattat resa-sig-upp-från-sidan-övningen och fler barn med DS gör tydligen på detta sätt. Det kanske inte är jättebäst för lederna men kan man inte få göra på de sätt man kan tills man senare lär sig andra sätt? Måste man göra som alla “vanliga” när man kan få chansen att röra sig och klara av mer saker?
Han rullar runt och ålar snabbt som en liten gnu. Enstaka gånger har han rest sig med upp armar och putat upp med rumpan samtidig – kommit upp i krypställning. Vi berömmer det mycket. Han gör det nästan självmant ibland när vi rullar boll med honom, det tycker han är skitkul.

Han är inne i kastaråldern, bara slänger ned saker från bordet helt nochalant, allt som inte duger, leksaker är tråkigt. Han älskar burkar med grejer i som låter och stora mjölk- och josförpackningar med innehåll, eller att slå saker mot varann som låter. Älskar all slags musik och diggar järnet! Sitter och ler och shakear upp och ner. Han är ganska klurig och listar ut saker, som hur han ska lyfta och få tag på grejer i flera steg. Har ett havsdjurspussel med magneter på bitarna som han fiskar upp med ett fiskespö. Han är så smart!

Han babblar mycket. Säger mamama, bababa, dadada (papa kommer senare eftersom det ligger längre bak i munnen). Iband låter det till och med som “hej” och “nej”. Han gör också mycket monsterljud, eller hur man nu ska säga att det låter, lite som en growlande Dracula. Och väldigt mycket smackande med munnen.

Det har bekymrat mig en del att motoriken går bakåt. Men fick höra att det ofta blir så när man går framåt på andra områden. Det går ju så bra med ätandet och pratandet så det kanske är därför.

Som jag skrev till en annan förälder till barn med speciella behov: Våra barn får göra allt i sin egen takt. De små stegen blir stora i våra ögon, vi som vet hur det varit.

Sittleksaken

Sitträning och finmotorik, och digga lite till musik

 

Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , | Leave a comment

Plötsligt…!

… ringde det. Ville knappt svara för jag trodde det var en mäklare till ett hus vi var osäkra på om vi var intresserade av. Men det var mäklaren från huset vi just förlorat. De som vann den budgivningen hade börjat vela, ville tillbaks och kolla nästa vecka. Men säljarna ville ha klart det samma vecka. Så vi fick chans att lägga nytt bud. Sedan var det en nervös väntan på de andra tre budgivarna. Efter ett tag meddelades att de som tidigare vunnit drog sig ur. Ännu mer väntan på de två andra. Mäklaren ringde. Säljarna accepterade vårt bud och de andra hade dragit sig ur. VI VANN! Det blev skitstressigt med ringade och fixande för mig den dagen. Ena stunden prata med mäklaren, andra med banken. Försöka få tag på folk på semester, hitta någon annan istället, ringa runt, maila, prata med sekreterare, ringas med sambon. Äntligen få tag på en bankperson och maila fram och tillbaka. Och så skulle vi iväg och leka med andra barn men blev 1½ timme sena. Jag var het uppstressad när vi kom dit, glad fast det hade inte sjunkit in ännu. Och så kommer det sms-bud på mobilen. NEJ! och ett till och ett till! Ringer mäklaren i panik och frågar på telefonsvararen vad som händer. Men det stämmer inte. Buden är mycket lägre och vårt budnamn, budgivare två kom upp. Jag börjar tro att det är någon som spelar oss ett spratt, som nästlat sig in i budgivningen på något vis. Sedan ser jag att mäklarens namn är ett annat, och mäklarbyrån. Det är ju från detdär huset som vi var osäkra på om vi ville ha – den budgivningen hade dragit igång utan att mäklaren pratat med oss först (det brukar de väl alltid göra?). Så vi var fortfarande vinnare på det gula fina huset. Min kompis gav mig lugnande te för att jag var så uppstressad. Vågade inte helt slappna av innan kontraktet var påskrivet och klart. Kontraktsskrivning redan nästa dag. De vill alltid göra det snabbt så att inte fler hinner lägga bud. En sådan oerhörd lättnad! En hel bergskedja lättade från min axlar. Kändes nästan som jag flög. Jag kan andas lättare, ångesten lättar. Vi har ett hus. Allt ordnar sig.

Hus

Posted in Livet på landet, Övrigt | Leave a comment

Visningssäsong

Visningar nästan varannan dag sista tiden. Man hinner liksom inte med mycket annat. Behöver ju läsa på om alla hus, områden, var det finns sjukhus, hab, skolor, förskolor, läsa husbeskrivningar, besiktningsprotokoll osv. Och kolla upp allt som måste fixas o renoveras, hur det går till, vad det kostar är det värt det? m.m. Lärorikt och intensivt. Långt att åka hit och dit och sambons jobb är också långt att åka till och alla utflykter o grejer för barnen. Jösses vad bensin vi gör åt nu.

Många hus är mycket att göra med , läckande ruttna tak, fasader som behöver bytas, avloppssystem som ska bytas, fuktskadade källare, möglande läckande vindar, tapeter och färger som lossnar (fukt), rivningsfärdiga lekstugor, förråd med tak av pressenning, jordkällare med droppar överallt och blöt isolering, svajiga golv o trappor, barnfarliga dammar, rum och altaner utan staket, för små hus som behöver byggas ut, dränering som behöver göras, gamla spisar och kakelugnar som behöver lagas och godkännas, väggar som fattas, staket som fattas, tak som behöver läggas om, mystiska fläckar och dofter som vittnar om fukt, felgjorda våtrum, läckande rör, konstiga sprickor, felkonstruktioner i byggen, ruttna gästhus, fallfärdiga förråd, förråd som behöver byta väggar och fönster, element som behöver målas eller bytas, brötiga steniga backiga farliga trädgårdar, stora äckliga (farliga) pooler som inte ens var med på bild, fuktskydd som saknas, väggar som man vill måla och tapetsera, gamla golv, gamla vitvaror som drar mycket el, för små kylar och frysar, gamla dyra värmesystem som kan kosta att byta osv. Alltid är det ett gäng med grejer. En del dyra och omständiga, en del småsaker. Allt måste funderas igenom.

Finns ju mycket fint i husen med. Gamla fina detaljer från 1800-talshus, gamla fina tapeter, trägolv, fruktträd och bärbuskar, vackra fönster och burspråk, stora hus och många rum, gott om utrymmen, matkällare, öppna spisar, gamla köksspisar, bagarstuga, pizza/bakugnar, sandlådor, gungor, lekstugor, växthus med stora vindruvor i klasar, grannar med småbarn, skog och ängar, grusvägar och småvägar, fina nygjorda kök, fräscha badrum, bubbelbadkar, klädkammare, mysiga rum, rum som skulle bli jättefina i rätt tapet eller färg, altaner och balkonger, inglasade uterum, natursköna omgivningar osv.

Så mycket hus att blanda ihop. Vilket rum fanns i viket hus? Var fanns dendär fina gamla köksspisen? fungerade den? Var det huset som var för litet? huset som behövde byta fasad, fönster och hade fukt i källaren? Huset med det trånga köket? Huset med den stora gäststugan? Eller huset med dendär fantastiska gäststugan med en uteplats som såg ut som i Toscana? På en visning gick jag och frågade mäklaren om det inte fanns någon frys, jo det fanns det ju, fel hus. Bilder, texter och uppgifter om hus bara snurrar i skallen, dröms om på nätterna. Allt handlar om hus just nu. Men så är det högsta prioritet också.

Vi har fastnat för ett jättefint stort hus mitt i skogen, med en stor tomt som ioförsig består mycket av skog men det går ju att fixa till så att odlingarna får plats. Ett hus som är byggt på 80-talet så det är inte så mycket modernt vitt som jag inte gillar utan bruna paneler och fönster. Stort garage. Bor minst en barnfamilj nära och finns växthus med vinranka. Vi bjuder på det nu. Snälla låt det bli bra någon gång!

 

 

Uppdatering: Det sket sig innan jag hann posta detta inlägg. Det började budas allt högre summor och så höjde någon med 100 000 bara sådär. Folk har för mycket pengar. Det är sjuka huspriser nu. Jag kände att jag orkar inte mer. Grät så jag spydde. Tittade vidare på hus och bokade visningar. Hur orkar man när man inte orkar mer?

Posted in Livet på landet, Övrigt | Tagged , , , | Leave a comment

Att se sitt liv i ett hus

Ni vet när man letar och tittar efter hus. Man ser bilder och funderar på hur det är att bo där. Vad som är bra och mindre bra, vad som går att ändra och vad det skulle kosta. Hur man kan tapetsera, måla renovera, fixa till. Vilket rum skulle man sova i? Var skulle barnens rum vara? Var skulle alla möbler stå? Var är bra platser för soffan, teven, böckerna, myshörna?, datorer, pysselgrejer osv. Hur ska man möblera kök? Finns det hel kyl o frys eller måste man köpa det och var får det plats? Finns det plats för all förvaring, alla saker, alla möbler? Var kan vi hålla på med våra hobbies, lek, var får gäster plats? Hur rymlig  är trädgården? Var är söderläge och var blir det skugga? Var får odingarna plats? Bärbuskarna? Fruktträden? Lekstuga? Sandlåda? Studsmatta? Gungor? Lekyta? Vad är barnsäkert och bra och vad behöver fixas? Vad finns det för grannar och grejer i närheten? Var är förskolan? Skola för olika åldrar? Hur långt är det till habilitering och sjukhus? Lekplats? Roliga saker i närheten? Vad finns i området? Man kollar upp allt. Skapar sig en bild av hur det kan vara att bo där. Ännu mer när man varit och tittat på huset i verkligheten. Man ser ju tapeterna, möblerna, sakerna, barnen,  gästerna, sig själv framför sig. Man ställer in sig på livet där och hur det kan vara. Känner efter om det känns bra, hur det skulle funka? Man nästan lever där redan. Mer eller mindre på alla hus man varit lite intresserad av. Särskilt mycket på vissa.

Det senaste vi var och tittade på kändes som det bästa vi sett. Hyfsat gammalt och mysigt. Stort med många rum, gott om förråd och matkällare, gammal spis i köket, stor trädgård, till och med en ladugård med en massa garage, små åkrar och lite skog. Men visst fanns det skavanker, det gör det alltid. Som att det bara fanns badrum och toa i källaren, och det var från 70-talet och behövde nog göras om snart. Så då sitter man där och kollar upp om och hur man kan sätta in toaletter och handfat på de andra våningarna, funderar ut när man har råd att renovera badrummet. Och de mintgröna köksskåpen var väl inte de snyggaste, fast lite kul – de kunde vi stå ut med ett tag, sedan måla om, ta bort det kluddiga fula kaklet och sätta nytt, byta ut det brunspräckliga 70-talsgolvet. Det var många gamla tapeter och mycket som var målat mintgrönt eller ljusrosa. Pastellfärger är inte vår grej så jag tänkte att då börjar vi med att måla och tapestsera en massa. Sätta igen en dörr och öppna upp en annan. Täcka över murstoken som syntes med vägg. Sätta in en öppen spis. Flytta hundgården med staket – eller ställa pallkrageodlingar där? Bygga ut altanen? osv. Hjärnan går igång i varenda rum och trädgård och även ladugården med garagen och de andra rummen där kanske höns eller vaktlar kunde bo en vacker dag. Man funderar ju ut allt. Ser livet där framför sig.

Budgivning. Åh jösses vad nervigt! Alldeles för spännande för tant! Och så drog det ut på tiden. Någon hade ju varit och tittat på huset långväga ifrån redan en veckan innan visningen och lagt ett bud på utgångssumman (då vill de nog gärna ha det). Det var ett gäng med folk på visningen på Måndagen också. Skulle bli en extravisning på Fredagen. Någon lade ett bud innan dess. Någon på fredagen och så vi. Sedan var det paus över helgen Gaaah! På Måndagen hände det grejer. Jag flög nästan i taket varje gång ett sms kom. Särskilt meningsfullt att flyga i taket just den gången sambon skrev “Nu har det varit stilla en stund.”… “Det budades för fullt, vi var 4 budgivare. En av dem budade så fort någon av de andra bjudit. (det är en slags taktik men efter vad jag googlat och frågat så har ingen taktik någon direkt effekt). Så tröttsamt!  Så vi väntade en stund för att se vad de andra skulle göra. Då hörde mäklaren av sig till alla eftersom det inte bjudits på en stund. Kom lite fler bud. På eftermiddagen skulle mäklaren ut på kundbesök och kunde inte registrera mer så han meddelade att det skulle avslutas imorgon. Den natten sov jag väldigt lite… funderade ut vad vi skulle bjuda.

Dagen då det skulle avgöras. Väntade på att något skulle hända. Kollade med mäklaren som inte fick tag på en av budgivarna och trodde att den stannat. Det hade den visade det sig snart. Efter en stund visade sig en till ha hoppat av. Nu var det bara vi och de som lade bud allra först (veckan innan) kvar. De höjde så lite varje gång att det verkade som att de inte ville höja så mycket mer. Vi höjde lite mer och de höjde lite igen. Då drämde vi till med vårt slutbud, det borde funka. Sedan kände jag hur jag började skaka, tårarna rinna och det blev svårt att andas. Så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Dethär vill jag aldrig mer vara med om! tänkte jag. Försökte hålla på med barnen för att distrahera mig. Jag och sambon sms:ade och undrade vad sjutton de höll på med?! Det tog nästan 40 minuter innan något hände. De bjöd över med en liten summa igen. Det var kört. Så surt! Det som kändes som att vi skulle få det. En hel framtid krossad.

Orkar inte ens bryta ihop mer. Orkar inte känna något hopp heller. Är bara som en håglös zombie. Roar barnen, tittar på hemnet, bokar in oss på visningar.

Posted in Barn, föräldraskap, Livet på landet, Mående, livsvisdom | Tagged , , | 1 Comment

Husvisningar

Har varit på så många visningar att jag nästan tappat räkningen. Och några som vi varit nära att gå på. Som detdär huset som hade nytt skitsnyggt kök, låg nära släktingar och precis vid en lekplats. Verkade sååå bra… tills vi fick läsa besiktningsprotokollet. Fukt både här och där och i taket hade varit 99% fuktighet – det hade alltså flödat in, och börjat mögla. Så som vi peppat oss för det huset, planerat resa till visning och drömt. Stor besvikelse! Ett annat hus var också fullt av fukt på alla våningar, flera ställen – men på bilderna och beskrivningarna ser allt så bra ut jämt. Ett hus var från det ökända 70-talet och hade platta på mark som grund. 70-talshus, har jag fått lära mig, har vanligtvis tunna dåligt isolerade väggar och fukt i grunden – platta på mark är visst det sämsta av allt och kostsamt o krångligt att riva i alla rum och byta ut en grund vid fukt. Var ju också och tittade på ett annat hus från 70-talet som jag skrev om i tidigare inlägg.

Vi började i en viss desperation överväga att köpa tomt och bygga nytt. Något jag också fick veta är ofta dålig kvalitet på, görs för snabbt, kostar extra och tomter är dyra. Fick tips om att köpa ett billigt hus längre bort och flytta det till en tomt med bra läge men det går inte med vilka hus som helst, det är dyrt och omständligt, tomten måste ändå göras i iordning och huset spricker lätt. Vi började leta efter mindre hus i tanken att bygga ut ett rum eller två. Var och tittade på ett jättefint och fräscht hus men det var så lågt på övervåningen att man fick böja sig för att komma in i ena sovrummet, det fanns inga garderober mer än en sidovind som var trång och man måste huka sig i. Sådär kan man inte ha det med familj o allt, och den stora tomten var mest oåtkomlig ovanför en backe med stora stenar, ris och träd.

Vi var på ett annat gammalt hus som såg bra ut fast lite litet och lite liten tomt. Taken på båda våningarna inomhus lutade och hängde dessutom ned i mitten, kändes svajigt på övervåningen. Man kunde se rötet yttertak på tre ställen och garaget var rötet på flera ställen. Men på utsidan var det nymålat både garage och hus, undra hur mycket de målat över? hålet i väggen gick ju inte att måla över i alla fall.

Ännu ett hus var vi så eld och lågor över. Verkade jättefint, kanske lite smått men det kunde eventuellt byggas ut och fixas förråd, matkällare och grejer i källaren. Låg vaken i sömnbristen länge en natt och planerade hur vi skulle kunna bygga och fixa. Det fanns till och med en gethage med stall där man kanske kunde ha höns eller vaktlar som jag är sugen på, och kanske röja upp större trädgård för odlingar. Men när vi kom dit så var det en 90-väg 10 meter från huset. Höll på att börja gråta när jag såg det. Det går bara inte med barn och låter hela tiden, stressande och även dåligt för hälsan på andra sätt. Och jag som just sagt att jag inte orkade bli besviken en gång till. Ångesten över hur det ska gå med allt blir värre varje gång.

Ett hus verkade och såg rätt bra ut. Men det var många rum som inte fanns med på bild. Det gjorde mig skeptisk för jag har lärt mig vid detta laget att sådana rum brukar vara dåliga. Men här var det inte det. Detta hus verkar faktiskt bra, stort och gott om rum, stor tomt, fruktträd, hage, det finns till och med en ladugård med garage. Köket har mintgröna skåp, lite fulkul. Skulle  måla om det tillslut. Vi gillar huset. Har krånglat med banker om lån och fixat (ångest!) och nu är vi i budgivning. Nervigt. Gaaaaaaaaah! Måtte detta bli bra!

 

 

Posted in Inredning, renovering, Livet på landet, Övrigt | Tagged , | Leave a comment

En intensiv flytt

Haft svårt att skriva om flytten. Den kål på mig så mycket att jag har haft ännu svårare att läsa och skriva än innan. Sista veckan var helt sjuk, allt hopade sig och jättemycket som måste packas precis det sista.

Packade från morgon till kväll i 2 dagar, andra dagen till 12 på natten för flyttbilen kom tidigt nästa morgon. Upp tidigt för att ta emot flyttgubbarna. Samtidigt fick jag åka till bilverkstaden 3 dagar i rad men det som var fel från början blev ändå inte fixat. I 2 dagar höll vi oss borta från flyttstädet i huset. En lång dag var det försenad 18-månadersvaccinering av Lillen och en massa ärenden långt bort i Umeå. Sedan en röjardag: sortera, köra släp och slänga, sälja, skänka en massa olika grejer. Säga hejdå till förskolan. Säga hejdå till fina grannar. Packa 2 bilar fulla med det viktigaste och värdefullaste och det som blivit glömt inför resan. Sov sista 5 nätterna på en läckande luftmadrass som var jobbig för min gravidkropp att ta sig upp och ned ur. Allt packande, röjande, flängande och böjande gav mig ont. Försökte så gott vi kunde att lägga oss tidigt om kvällarna efter långa intensiva dagar. Men jag sover ju dåligt, speciellt natten innan flyttgubbarna kom var jag så nervös, och så alla nattliga blöjbyten och nedkissade lakan. Mycket tvätt blev det med en liten tarmsjuk och en som skulle vänjas av från att kissa på nätterna (då vi efter ett års väntan börjat få hjälp från sjukhuset med det). Ringande och fixande med sjukhus, hab, sondmatningsgrejer, blöjleverans och hjälpmedel. Nästa dag skriva kontrakt och åka. Vi åkte över 100 mil på 2 dagar med övernattning på hotell. Jag i en bil som ständigt drog åt höger med Lillen och en katt som var så rädd för bilar att hon skakade när jag rastade henne och jamade en massa andra dagen då hon inte alls ville vara i buren och åka. Jag ledde vägen med GPS:en som inte kan nyare vägar och ledde oss fel sista biten så att det blev en omväg.

Den veckan försökte jag mest ta mig igenom, överleva. Är ännu mer slutkörd än innan. Svårare att läsa, skriva, tänka, så orkeslös, blir yr o svimfärdig, vill mest sova, huvudet snurrar. Vi bor tillfälligt hos mamma och letar hus. Nästan en månad nu. Gör saker med familjen. Barnen verkar nöjda i alla fall.

 

Posted in Barn, föräldraskap, Livet på landet, Övrigt | Leave a comment

Visningar och sjukdomar

Det är mycket som händer. Innan flytten var vi nere och flängde hela familjen på visningar. Väntade på perronger sen kväll med trötta barn. Nattåg ned där vi vuxna inte sov mycket alls, det låter och kränger ju så mycket. Husen var inget å ha, tycks ofta finnas stora vältrafikerade vägar intill och andra saker och skavanker som man inte ser på bild. Lillan hade hostat och snorat en vecka och nu började jag och Lillen också, men han fick mest hög feber, medans vi var ute och reste. Det värsta var dock helgen efter. Då åkte jag ned själv för det var så jobbigt för hela familjen att resa med barnen. Vi var så peppade på det huset! Såg så fint ut, låg så bra till, hyfsat pris. Vi mailade och frågade efter bilder på källaren men det var inte informativt svarade mäklaren. Inga bilder brukar ju betyda att något inte är så fint eller bra. Golvet o duschen därnere i tvättstugan var inge roliga. Det fanns fukt rätt in från berggrunden i minst ett rum. Träväggar. Och så kunde man se in under vardagsrumsgolvet för där var alldeles öppet ut under, det var gjort av trä, mdf-plattor som lappats o lagats med plankor och stöttades upp med träpålar – förklarade ju varför golvet kändes vågigt… Uterummet var ett fuskbygge, stora glipor där väggen gick in mot huset rakt mot ett betongglasfönster, och därunder ute var träet svartmöglat. Trädgården var full av gamla rostiga maskiner och verktyg, även i de fyra skjulen som var ruttna och vattenskadade allihop. Gästhuset likaså, det hade också en skorsten som det stod så fint i beskrivningen att den kunde göras riktigt fint med – kanske om man byggde lutande tornet i Pisa… för skorstenen var på väg bort från huset och höll på att dra med sig nedre delen av väggen i backen. En sådan besvikelse.

En lång omständig resa: Bil flyg, byte, flyg, buss, tåg, bil. Och så bil, tåg, buss, flyg, byte, flyg, bil. Min hosta utvecklades till bihåleinflammation. Flygresan ned gjorde ont, resan hem var fruktansvärd. Gjorde så ont att det kändes som att näsan skulle sprängas, visste knappt var jag skulle ta vägen, så slut att det var jätteansträngande att resa. Och så var flyget så sent att vi blev ombokade på nästa flyg. Skulle inte få åka förrän flera timmar senare, köra hemåt framåt natten, visste inte hur jag skulle orka, ville bara ligga ned. Men strax innan landning säger de i högtalarna att vi är tillbakabokade till rätt byte. Alla bytare rusade mellan planen, ingen hit att springa med skumpande gravidmage, en minut innan avgångstid checkade jag in. Puh! Den resan tog nästan kål på mig. Följdes av skitont i bihålor, hosta, snor och enorm trötthet som inte ville gå över trots huskur med pepparrot mot näsan (ja det bränns!), nässpray, nässkölj, örtpiller och värktabletter. Försökte sova middag med Lillen om dagarna men hade annars mycket att packa och fixa inför flytten.  Efter två veckor fick jag ge upp att det skulle gå över och börja äta pencillin. Det blev långsamt bättre.

Kan ju lugnt säga att vi är rätt trötta på alla lögnaktiga husannonser som ser sååå bra ut men inte visar hela sanningen.

Ärligt, fint och vettigt hus sökes!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Posted in Inredning, renovering, Livet på landet | Tagged , | 1 Comment