Lillens utveckling 22 månader

Han äter och smaskar mer än någonsin. Senaste veckorna har det hänt något. Frukt är godast men även en del andra puréer, soppor och grytor går bra. Inga bitar eller riskorn, det åker ut direkt. Häromdagen åt han över en halv burk mangopuré!!! Detta är lilla gubben som var så svårt sjuk, inte kunde amma och sedan inte få in minsta lilla smula i munnen utan att få jättestark kräkreflex. Vi har övat sedan han var 4 månader och varje gång han blivit sjuk har det gått bakåt och tagit månader att hämta upp. Därför har jag haft svårt att glädjas åt detta för vad händer nästa gång han blir sjuk? Han som ska börja förskola snart (där finns det sjukdomar!). Men den långsamma takten går i alla fall framåt. Just nu äter han mer via munnen än någonsin.

Han sitter en stund och välter ibland, åt sidan och blir ledsen eller bara lägger sig rakt fram på ansiktet med benen fortfarande böjda i skräddarställning (man är överrörlig med DS). Känns jobbigt för honom när han inte kan sätta sig och lägga sig själv för då når han inte leksaker och blir frustrerad. Eter en stunds sittande blir han trött men kan inte lägga sig själv. Den övning vi har fått för att han ska lära sig sitta fungerar inte alls. Man ska lägga honom på sidan med undre benet och armen böjt – och om man nu hinner innan han rullat runt så ska man få honom att med armen trycka sig upp från sidan – vilket han inte alls fattar eller orkar. Såg en film med ett annat barn med DS som satte sig upp från magliggande genom att gå i splitt med benen och resa upp överkroppen till sittande – så kan man bara göra om man är överrörlig. Det barnet hade inte heller fattat resa-sig-upp-från-sidan-övningen och fler barn med DS gör tydligen på detta sätt. Det kanske inte är jättebäst för lederna men kan man inte få göra på de sätt man kan tills man senare lär sig andra sätt? Måste man göra som alla “vanliga” när man kan få chansen att röra sig och klara av mer saker?
Han rullar runt och ålar snabbt som en liten gnu. Enstaka gånger har han rest sig med upp armar och putat upp med rumpan samtidig – kommit upp i krypställning. Vi berömmer det mycket. Han gör det nästan självmant ibland när vi rullar boll med honom, det tycker han är skitkul.

Han är inne i kastaråldern, bara slänger ned saker från bordet helt nochalant, allt som inte duger, leksaker är tråkigt. Han älskar burkar med grejer i som låter och stora mjölk- och josförpackningar med innehåll, eller att slå saker mot varann som låter. Älskar all slags musik och diggar järnet! Sitter och ler och shakear upp och ner. Han är ganska klurig och listar ut saker, som hur han ska lyfta och få tag på grejer i flera steg. Har ett havsdjurspussel med magneter på bitarna som han fiskar upp med ett fiskespö. Han är så smart!

Han babblar mycket. Säger mamama, bababa, dadada (papa kommer senare eftersom det ligger längre bak i munnen). Iband låter det till och med som “hej” och “nej”. Han gör också mycket monsterljud, eller hur man nu ska säga att det låter, lite som en growlande Dracula. Och väldigt mycket smackande med munnen.

Det har bekymrat mig en del att motoriken går bakåt. Men fick höra att det ofta blir så när man går framåt på andra områden. Det går ju så bra med ätandet och pratandet så det kanske är därför.

Som jag skrev till en annan förälder till barn med speciella behov: Våra barn får göra allt i sin egen takt. De små stegen blir stora i våra ögon, vi som vet hur det varit.

Sittleksaken

Sitträning och finmotorik, och digga lite till musik

 

Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , | Leave a comment

Plötsligt…!

… ringde det. Ville knappt svara för jag trodde det var en mäklare till ett hus vi var osäkra på om vi var intresserade av. Men det var mäklaren från huset vi just förlorat. De som vann den budgivningen hade börjat vela, ville tillbaks och kolla nästa vecka. Men säljarna ville ha klart det samma vecka. Så vi fick chans att lägga nytt bud. Sedan var det en nervös väntan på de andra tre budgivarna. Efter ett tag meddelades att de som tidigare vunnit drog sig ur. Ännu mer väntan på de två andra. Mäklaren ringde. Säljarna accepterade vårt bud och de andra hade dragit sig ur. VI VANN! Det blev skitstressigt med ringade och fixande för mig den dagen. Ena stunden prata med mäklaren, andra med banken. Försöka få tag på folk på semester, hitta någon annan istället, ringa runt, maila, prata med sekreterare, ringas med sambon. Äntligen få tag på en bankperson och maila fram och tillbaka. Och så skulle vi iväg och leka med andra barn men blev 1½ timme sena. Jag var het uppstressad när vi kom dit, glad fast det hade inte sjunkit in ännu. Och så kommer det sms-bud på mobilen. NEJ! och ett till och ett till! Ringer mäklaren i panik och frågar på telefonsvararen vad som händer. Men det stämmer inte. Buden är mycket lägre och vårt budnamn, budgivare två kom upp. Jag börjar tro att det är någon som spelar oss ett spratt, som nästlat sig in i budgivningen på något vis. Sedan ser jag att mäklarens namn är ett annat, och mäklarbyrån. Det är ju från detdär huset som vi var osäkra på om vi ville ha – den budgivningen hade dragit igång utan att mäklaren pratat med oss först (det brukar de väl alltid göra?). Så vi var fortfarande vinnare på det gula fina huset. Min kompis gav mig lugnande te för att jag var så uppstressad. Vågade inte helt slappna av innan kontraktet var påskrivet och klart. Kontraktsskrivning redan nästa dag. De vill alltid göra det snabbt så att inte fler hinner lägga bud. En sådan oerhörd lättnad! En hel bergskedja lättade från min axlar. Kändes nästan som jag flög. Jag kan andas lättare, ångesten lättar. Vi har ett hus. Allt ordnar sig.

Hus

Posted in Livet på landet, Övrigt | Leave a comment

Visningssäsong

Visningar nästan varannan dag sista tiden. Man hinner liksom inte med mycket annat. Behöver ju läsa på om alla hus, områden, var det finns sjukhus, hab, skolor, förskolor, läsa husbeskrivningar, besiktningsprotokoll osv. Och kolla upp allt som måste fixas o renoveras, hur det går till, vad det kostar är det värt det? m.m. Lärorikt och intensivt. Långt att åka hit och dit och sambons jobb är också långt att åka till och alla utflykter o grejer för barnen. Jösses vad bensin vi gör åt nu.

Många hus är mycket att göra med , läckande ruttna tak, fasader som behöver bytas, avloppssystem som ska bytas, fuktskadade källare, möglande läckande vindar, tapeter och färger som lossnar (fukt), rivningsfärdiga lekstugor, förråd med tak av pressenning, jordkällare med droppar överallt och blöt isolering, svajiga golv o trappor, barnfarliga dammar, rum och altaner utan staket, för små hus som behöver byggas ut, dränering som behöver göras, gamla spisar och kakelugnar som behöver lagas och godkännas, väggar som fattas, staket som fattas, tak som behöver läggas om, mystiska fläckar och dofter som vittnar om fukt, felgjorda våtrum, läckande rör, konstiga sprickor, felkonstruktioner i byggen, ruttna gästhus, fallfärdiga förråd, förråd som behöver byta väggar och fönster, element som behöver målas eller bytas, brötiga steniga backiga farliga trädgårdar, stora äckliga (farliga) pooler som inte ens var med på bild, fuktskydd som saknas, väggar som man vill måla och tapetsera, gamla golv, gamla vitvaror som drar mycket el, för små kylar och frysar, gamla dyra värmesystem som kan kosta att byta osv. Alltid är det ett gäng med grejer. En del dyra och omständiga, en del småsaker. Allt måste funderas igenom.

Finns ju mycket fint i husen med. Gamla fina detaljer från 1800-talshus, gamla fina tapeter, trägolv, fruktträd och bärbuskar, vackra fönster och burspråk, stora hus och många rum, gott om utrymmen, matkällare, öppna spisar, gamla köksspisar, bagarstuga, pizza/bakugnar, sandlådor, gungor, lekstugor, växthus med stora vindruvor i klasar, grannar med småbarn, skog och ängar, grusvägar och småvägar, fina nygjorda kök, fräscha badrum, bubbelbadkar, klädkammare, mysiga rum, rum som skulle bli jättefina i rätt tapet eller färg, altaner och balkonger, inglasade uterum, natursköna omgivningar osv.

Så mycket hus att blanda ihop. Vilket rum fanns i viket hus? Var fanns dendär fina gamla köksspisen? fungerade den? Var det huset som var för litet? huset som behövde byta fasad, fönster och hade fukt i källaren? Huset med det trånga köket? Huset med den stora gäststugan? Eller huset med dendär fantastiska gäststugan med en uteplats som såg ut som i Toscana? På en visning gick jag och frågade mäklaren om det inte fanns någon frys, jo det fanns det ju, fel hus. Bilder, texter och uppgifter om hus bara snurrar i skallen, dröms om på nätterna. Allt handlar om hus just nu. Men så är det högsta prioritet också.

Vi har fastnat för ett jättefint stort hus mitt i skogen, med en stor tomt som ioförsig består mycket av skog men det går ju att fixa till så att odlingarna får plats. Ett hus som är byggt på 80-talet så det är inte så mycket modernt vitt som jag inte gillar utan bruna paneler och fönster. Stort garage. Bor minst en barnfamilj nära och finns växthus med vinranka. Vi bjuder på det nu. Snälla låt det bli bra någon gång!

 

 

Uppdatering: Det sket sig innan jag hann posta detta inlägg. Det började budas allt högre summor och så höjde någon med 100 000 bara sådär. Folk har för mycket pengar. Det är sjuka huspriser nu. Jag kände att jag orkar inte mer. Grät så jag spydde. Tittade vidare på hus och bokade visningar. Hur orkar man när man inte orkar mer?

Posted in Livet på landet, Övrigt | Tagged , , , | Leave a comment

Att se sitt liv i ett hus

Ni vet när man letar och tittar efter hus. Man ser bilder och funderar på hur det är att bo där. Vad som är bra och mindre bra, vad som går att ändra och vad det skulle kosta. Hur man kan tapetsera, måla renovera, fixa till. Vilket rum skulle man sova i? Var skulle barnens rum vara? Var skulle alla möbler stå? Var är bra platser för soffan, teven, böckerna, myshörna?, datorer, pysselgrejer osv. Hur ska man möblera kök? Finns det hel kyl o frys eller måste man köpa det och var får det plats? Finns det plats för all förvaring, alla saker, alla möbler? Var kan vi hålla på med våra hobbies, lek, var får gäster plats? Hur rymlig  är trädgården? Var är söderläge och var blir det skugga? Var får odingarna plats? Bärbuskarna? Fruktträden? Lekstuga? Sandlåda? Studsmatta? Gungor? Lekyta? Vad är barnsäkert och bra och vad behöver fixas? Vad finns det för grannar och grejer i närheten? Var är förskolan? Skola för olika åldrar? Hur långt är det till habilitering och sjukhus? Lekplats? Roliga saker i närheten? Vad finns i området? Man kollar upp allt. Skapar sig en bild av hur det kan vara att bo där. Ännu mer när man varit och tittat på huset i verkligheten. Man ser ju tapeterna, möblerna, sakerna, barnen,  gästerna, sig själv framför sig. Man ställer in sig på livet där och hur det kan vara. Känner efter om det känns bra, hur det skulle funka? Man nästan lever där redan. Mer eller mindre på alla hus man varit lite intresserad av. Särskilt mycket på vissa.

Det senaste vi var och tittade på kändes som det bästa vi sett. Hyfsat gammalt och mysigt. Stort med många rum, gott om förråd och matkällare, gammal spis i köket, stor trädgård, till och med en ladugård med en massa garage, små åkrar och lite skog. Men visst fanns det skavanker, det gör det alltid. Som att det bara fanns badrum och toa i källaren, och det var från 70-talet och behövde nog göras om snart. Så då sitter man där och kollar upp om och hur man kan sätta in toaletter och handfat på de andra våningarna, funderar ut när man har råd att renovera badrummet. Och de mintgröna köksskåpen var väl inte de snyggaste, fast lite kul – de kunde vi stå ut med ett tag, sedan måla om, ta bort det kluddiga fula kaklet och sätta nytt, byta ut det brunspräckliga 70-talsgolvet. Det var många gamla tapeter och mycket som var målat mintgrönt eller ljusrosa. Pastellfärger är inte vår grej så jag tänkte att då börjar vi med att måla och tapestsera en massa. Sätta igen en dörr och öppna upp en annan. Täcka över murstoken som syntes med vägg. Sätta in en öppen spis. Flytta hundgården med staket – eller ställa pallkrageodlingar där? Bygga ut altanen? osv. Hjärnan går igång i varenda rum och trädgård och även ladugården med garagen och de andra rummen där kanske höns eller vaktlar kunde bo en vacker dag. Man funderar ju ut allt. Ser livet där framför sig.

Budgivning. Åh jösses vad nervigt! Alldeles för spännande för tant! Och så drog det ut på tiden. Någon hade ju varit och tittat på huset långväga ifrån redan en veckan innan visningen och lagt ett bud på utgångssumman (då vill de nog gärna ha det). Det var ett gäng med folk på visningen på Måndagen också. Skulle bli en extravisning på Fredagen. Någon lade ett bud innan dess. Någon på fredagen och så vi. Sedan var det paus över helgen Gaaah! På Måndagen hände det grejer. Jag flög nästan i taket varje gång ett sms kom. Särskilt meningsfullt att flyga i taket just den gången sambon skrev “Nu har det varit stilla en stund.”… “Det budades för fullt, vi var 4 budgivare. En av dem budade så fort någon av de andra bjudit. (det är en slags taktik men efter vad jag googlat och frågat så har ingen taktik någon direkt effekt). Så tröttsamt!  Så vi väntade en stund för att se vad de andra skulle göra. Då hörde mäklaren av sig till alla eftersom det inte bjudits på en stund. Kom lite fler bud. På eftermiddagen skulle mäklaren ut på kundbesök och kunde inte registrera mer så han meddelade att det skulle avslutas imorgon. Den natten sov jag väldigt lite… funderade ut vad vi skulle bjuda.

Dagen då det skulle avgöras. Väntade på att något skulle hända. Kollade med mäklaren som inte fick tag på en av budgivarna och trodde att den stannat. Det hade den visade det sig snart. Efter en stund visade sig en till ha hoppat av. Nu var det bara vi och de som lade bud allra först (veckan innan) kvar. De höjde så lite varje gång att det verkade som att de inte ville höja så mycket mer. Vi höjde lite mer och de höjde lite igen. Då drämde vi till med vårt slutbud, det borde funka. Sedan kände jag hur jag började skaka, tårarna rinna och det blev svårt att andas. Så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Dethär vill jag aldrig mer vara med om! tänkte jag. Försökte hålla på med barnen för att distrahera mig. Jag och sambon sms:ade och undrade vad sjutton de höll på med?! Det tog nästan 40 minuter innan något hände. De bjöd över med en liten summa igen. Det var kört. Så surt! Det som kändes som att vi skulle få det. En hel framtid krossad.

Orkar inte ens bryta ihop mer. Orkar inte känna något hopp heller. Är bara som en håglös zombie. Roar barnen, tittar på hemnet, bokar in oss på visningar.

Posted in Barn, föräldraskap, Livet på landet, Mående, livsvisdom | Tagged , , | 1 Comment

Husvisningar

Har varit på så många visningar att jag nästan tappat räkningen. Och några som vi varit nära att gå på. Som detdär huset som hade nytt skitsnyggt kök, låg nära släktingar och precis vid en lekplats. Verkade sååå bra… tills vi fick läsa besiktningsprotokollet. Fukt både här och där och i taket hade varit 99% fuktighet – det hade alltså flödat in, och börjat mögla. Så som vi peppat oss för det huset, planerat resa till visning och drömt. Stor besvikelse! Ett annat hus var också fullt av fukt på alla våningar, flera ställen – men på bilderna och beskrivningarna ser allt så bra ut jämt. Ett hus var från det ökända 70-talet och hade platta på mark som grund. 70-talshus, har jag fått lära mig, har vanligtvis tunna dåligt isolerade väggar och fukt i grunden – platta på mark är visst det sämsta av allt och kostsamt o krångligt att riva i alla rum och byta ut en grund vid fukt. Var ju också och tittade på ett annat hus från 70-talet som jag skrev om i tidigare inlägg.

Vi började i en viss desperation överväga att köpa tomt och bygga nytt. Något jag också fick veta är ofta dålig kvalitet på, görs för snabbt, kostar extra och tomter är dyra. Fick tips om att köpa ett billigt hus längre bort och flytta det till en tomt med bra läge men det går inte med vilka hus som helst, det är dyrt och omständligt, tomten måste ändå göras i iordning och huset spricker lätt. Vi började leta efter mindre hus i tanken att bygga ut ett rum eller två. Var och tittade på ett jättefint och fräscht hus men det var så lågt på övervåningen att man fick böja sig för att komma in i ena sovrummet, det fanns inga garderober mer än en sidovind som var trång och man måste huka sig i. Sådär kan man inte ha det med familj o allt, och den stora tomten var mest oåtkomlig ovanför en backe med stora stenar, ris och träd.

Vi var på ett annat gammalt hus som såg bra ut fast lite litet och lite liten tomt. Taken på båda våningarna inomhus lutade och hängde dessutom ned i mitten, kändes svajigt på övervåningen. Man kunde se rötet yttertak på tre ställen och garaget var rötet på flera ställen. Men på utsidan var det nymålat både garage och hus, undra hur mycket de målat över? hålet i väggen gick ju inte att måla över i alla fall.

Ännu ett hus var vi så eld och lågor över. Verkade jättefint, kanske lite smått men det kunde eventuellt byggas ut och fixas förråd, matkällare och grejer i källaren. Låg vaken i sömnbristen länge en natt och planerade hur vi skulle kunna bygga och fixa. Det fanns till och med en gethage med stall där man kanske kunde ha höns eller vaktlar som jag är sugen på, och kanske röja upp större trädgård för odlingar. Men när vi kom dit så var det en 90-väg 10 meter från huset. Höll på att börja gråta när jag såg det. Det går bara inte med barn och låter hela tiden, stressande och även dåligt för hälsan på andra sätt. Och jag som just sagt att jag inte orkade bli besviken en gång till. Ångesten över hur det ska gå med allt blir värre varje gång.

Ett hus verkade och såg rätt bra ut. Men det var många rum som inte fanns med på bild. Det gjorde mig skeptisk för jag har lärt mig vid detta laget att sådana rum brukar vara dåliga. Men här var det inte det. Detta hus verkar faktiskt bra, stort och gott om rum, stor tomt, fruktträd, hage, det finns till och med en ladugård med garage. Köket har mintgröna skåp, lite fulkul. Skulle  måla om det tillslut. Vi gillar huset. Har krånglat med banker om lån och fixat (ångest!) och nu är vi i budgivning. Nervigt. Gaaaaaaaaah! Måtte detta bli bra!

 

 

Posted in Inredning, renovering, Livet på landet, Övrigt | Tagged , | Leave a comment

En intensiv flytt

Haft svårt att skriva om flytten. Den kål på mig så mycket att jag har haft ännu svårare att läsa och skriva än innan. Sista veckan var helt sjuk, allt hopade sig och jättemycket som måste packas precis det sista.

Packade från morgon till kväll i 2 dagar, andra dagen till 12 på natten för flyttbilen kom tidigt nästa morgon. Upp tidigt för att ta emot flyttgubbarna. Samtidigt fick jag åka till bilverkstaden 3 dagar i rad men det som var fel från början blev ändå inte fixat. I 2 dagar höll vi oss borta från flyttstädet i huset. En lång dag var det försenad 18-månadersvaccinering av Lillen och en massa ärenden långt bort i Umeå. Sedan en röjardag: sortera, köra släp och slänga, sälja, skänka en massa olika grejer. Säga hejdå till förskolan. Säga hejdå till fina grannar. Packa 2 bilar fulla med det viktigaste och värdefullaste och det som blivit glömt inför resan. Sov sista 5 nätterna på en läckande luftmadrass som var jobbig för min gravidkropp att ta sig upp och ned ur. Allt packande, röjande, flängande och böjande gav mig ont. Försökte så gott vi kunde att lägga oss tidigt om kvällarna efter långa intensiva dagar. Men jag sover ju dåligt, speciellt natten innan flyttgubbarna kom var jag så nervös, och så alla nattliga blöjbyten och nedkissade lakan. Mycket tvätt blev det med en liten tarmsjuk och en som skulle vänjas av från att kissa på nätterna (då vi efter ett års väntan börjat få hjälp från sjukhuset med det). Ringande och fixande med sjukhus, hab, sondmatningsgrejer, blöjleverans och hjälpmedel. Nästa dag skriva kontrakt och åka. Vi åkte över 100 mil på 2 dagar med övernattning på hotell. Jag i en bil som ständigt drog åt höger med Lillen och en katt som var så rädd för bilar att hon skakade när jag rastade henne och jamade en massa andra dagen då hon inte alls ville vara i buren och åka. Jag ledde vägen med GPS:en som inte kan nyare vägar och ledde oss fel sista biten så att det blev en omväg.

Den veckan försökte jag mest ta mig igenom, överleva. Är ännu mer slutkörd än innan. Svårare att läsa, skriva, tänka, så orkeslös, blir yr o svimfärdig, vill mest sova, huvudet snurrar. Vi bor tillfälligt hos mamma och letar hus. Nästan en månad nu. Gör saker med familjen. Barnen verkar nöjda i alla fall.

 

Posted in Barn, föräldraskap, Livet på landet, Övrigt | Leave a comment

Visningar och sjukdomar

Det är mycket som händer. Innan flytten var vi nere och flängde hela familjen på visningar. Väntade på perronger sen kväll med trötta barn. Nattåg ned där vi vuxna inte sov mycket alls, det låter och kränger ju så mycket. Husen var inget å ha, tycks ofta finnas stora vältrafikerade vägar intill och andra saker och skavanker som man inte ser på bild. Lillan hade hostat och snorat en vecka och nu började jag och Lillen också, men han fick mest hög feber, medans vi var ute och reste. Det värsta var dock helgen efter. Då åkte jag ned själv för det var så jobbigt för hela familjen att resa med barnen. Vi var så peppade på det huset! Såg så fint ut, låg så bra till, hyfsat pris. Vi mailade och frågade efter bilder på källaren men det var inte informativt svarade mäklaren. Inga bilder brukar ju betyda att något inte är så fint eller bra. Golvet o duschen därnere i tvättstugan var inge roliga. Det fanns fukt rätt in från berggrunden i minst ett rum. Träväggar. Och så kunde man se in under vardagsrumsgolvet för där var alldeles öppet ut under, det var gjort av trä, mdf-plattor som lappats o lagats med plankor och stöttades upp med träpålar – förklarade ju varför golvet kändes vågigt… Uterummet var ett fuskbygge, stora glipor där väggen gick in mot huset rakt mot ett betongglasfönster, och därunder ute var träet svartmöglat. Trädgården var full av gamla rostiga maskiner och verktyg, även i de fyra skjulen som var ruttna och vattenskadade allihop. Gästhuset likaså, det hade också en skorsten som det stod så fint i beskrivningen att den kunde göras riktigt fint med – kanske om man byggde lutande tornet i Pisa… för skorstenen var på väg bort från huset och höll på att dra med sig nedre delen av väggen i backen. En sådan besvikelse.

En lång omständig resa: Bil flyg, byte, flyg, buss, tåg, bil. Och så bil, tåg, buss, flyg, byte, flyg, bil. Min hosta utvecklades till bihåleinflammation. Flygresan ned gjorde ont, resan hem var fruktansvärd. Gjorde så ont att det kändes som att näsan skulle sprängas, visste knappt var jag skulle ta vägen, så slut att det var jätteansträngande att resa. Och så var flyget så sent att vi blev ombokade på nästa flyg. Skulle inte få åka förrän flera timmar senare, köra hemåt framåt natten, visste inte hur jag skulle orka, ville bara ligga ned. Men strax innan landning säger de i högtalarna att vi är tillbakabokade till rätt byte. Alla bytare rusade mellan planen, ingen hit att springa med skumpande gravidmage, en minut innan avgångstid checkade jag in. Puh! Den resan tog nästan kål på mig. Följdes av skitont i bihålor, hosta, snor och enorm trötthet som inte ville gå över trots huskur med pepparrot mot näsan (ja det bränns!), nässpray, nässkölj, örtpiller och värktabletter. Försökte sova middag med Lillen om dagarna men hade annars mycket att packa och fixa inför flytten.  Efter två veckor fick jag ge upp att det skulle gå över och börja äta pencillin. Det blev långsamt bättre.

Kan ju lugnt säga att vi är rätt trötta på alla lögnaktiga husannonser som ser sååå bra ut men inte visar hela sanningen.

Ärligt, fint och vettigt hus sökes!

Posted in Inredning, renovering, Livet på landet | Tagged , | 1 Comment

En stor chock/överraskning!

Kan man lugnt säga. Här har har en gått och stressat sönder sig med alla sjukdom och extra behov som varit kring Lillen och är mitt i en stor omständlig flytt och snart bostadslösa eftersom vi ännu inte hittat något nytt. Då visar det sig att jag är oplanerat oväntat gravid. Vilken chock! Eftersom jag knappt haft symptom tog det lång tid innan jag märkte, visste inte ens hur långt det hade gått, kunde bara gissa. De fick räkna ut det på ultraljudet. Var vecka 18 när vi testade positivt. Magen hade ju stått ut sedan Lillen föddes så att jag till och med sökt sjukgymnast för jag trodde att musklerna som går isär när man är gravid inte hade gått ihop igen. Det hade de ju fast de var svaga. Sjukgymnasten sade att fettet sätter sig på andra ställen när man blir gammal (så jag är gammal?!). Det hade också varit så sjukt mycket stress med krånglade myndigheter, sjukresor och flytt och det är ju rätt vanligt att mens hoppar över när det är stressat, gjorde det ofta på mig förr. Visst tänkte man tanken men som sagt inga symtom. Men när fler kläder och alla bh-ar blev för små började man ju undra. Många andra utbrända pratar om att de får problem med binjurar och hormoner och jag blev rädd att det var något sådant. Bäst att utesluta graviditet för det är ju det första de kommer fråga. En kan ju säga att jag har mycket större förståelse för de i detdär tv-programmet “I did´nt know I was pregnant”. Har man inga symtom så hur ska man då veta? Jag brukar ju ha massor med krämpor, trötthet, inte tåla kaffedoft osv. Nu märktes det knappt. Först strax efter testet började det kännas att det rörde sig därinne.

När vi är sönderstressade och det fortfarande är en del med Lillen och vi är bostadslösa så känner vi oss alls inte särskilt redo att få ett till barn så snart. Har svårt att vara glada. Jag kan inte smälta det. Ville inte berätta men det kändes ju tvunget för det syns. Får en massa grattis men det känns inte så grattis. Tänker att bara vi har ett hus så känns det väl bättre.

Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , , | 2 Comments

Att lära sig sitta

Hos sjukgymnasten. Sist hon såg honom hade han fullt med smärtor som sattes igång när hon försökte ha honom att sitta. Det gick dåligt. Nu är han smärtfri och hon sade att det är som ett annat barn. Så glad, så med, så nyfiken och rör sig. Han visade upp sin allt snabbare ålningsteknik. Vi fick tre nya övningar på gymbollen – ligga på mage, på rygg och på sida – allt för att träna resa-sig-upp-och-sitta-musklerna. Han gruffade en del och tyckte väl att det var sådär. Fick också övning i att lägga honom på magen över en cylinderformad kudde – även det för att träna upp dessa muskler. Har ni någonsin tänkt på hur man gör när man sätter sig upp? ………… Tänk efter (testa?). Det hade inte jag men nu ska jag lära mitt barn det. Andra föräldrar behöver sällan tänka på sina barns utveckling, den sker av sig självt. Men för barn med downs tar det längre tid och de är överrörliga med låg muskelspänning och då får man hela tiden vara ett stöd som tränar och pushar på. Hur gör man då? Jo en tar ju sig upp genom att lägga sig på sidan och trycka ifrån med armbågen. Lillen ska jag alltså vrida över på sidan, böja på underbenet och vinkla underarmen – helst dra lite i den andra armen så att han själv trycker ifrån med den undre men det orkar han inte så jag får hjälpa till att lyfta överkroppen. Han har knappt styrka alls där. Mycket övande behövs. Han är ju väldigt sen motoriskt, även för att ha downs. Nästan alla kan sitta i hans ålder. Känner bara till ett barn som lärde sig vid 18 månader och det är Lillen, ja till och med 19. Han har nyss lyckats sitta, när vi satt honom i upp till 2 minuter! Hans hemska smärtor i ett års tid har hämmat honom, det har vi ju förstått, i genomsnitt 10 attacker om dagen. Tack och lov är de *pepparpeppar* över nu. Men när sjukgymnasten sade det så kändes det så hemskt. Att han är sen motoriskt och det är på grund av smärtorna, men nu har han chansen att komma igång. Jag fick hindra mig från att gråta, ville inte inför henne och en dag långt hemifrån ute på stan. En sådan sorg vällde upp över hur mycket smärta han fått stå ut med.

Sittaren

Glade sittaren

Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , , | Leave a comment

Ett litet hjärta

Vi var på barnhjärtmottagningen. Ett år sedan sist. För att kolla upp Lillens lilla hål i hjärtat. Förra året hade det växt ihop lite och nu hade det växt ihop helt. Men det läcker lite i klaffen mellan höger och vänster kammare. Så vi ska tillbaka om ett år och kolla det. Ser det bra ut då så behövde vi bara kolla vartannat år sedan. Dethär med hjärtat har alltid hetat att det är ofarligt så jag har tänkt väldigt lite på det. Det har ju varit så mycket annat som varit allvarligt. Hade bara hoppats att slippa en sjukhusavdelning att tillhöra för det är så många. Än en gång blir jag påmind om att det är såhär det kommer vara, alltid en massa hälsogrejer och extrabehov. Detta är vårat liv med lillen. Och han är värd allt för att få må bra.

L äter i stolen

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Posted in Barn, föräldraskap | Tagged , , , | Leave a comment